Snuskets Profitörer

Under 1920-talets slut låg USA i en turbulent förändringsfas, där en intellektuell debatt pågick om Freuds sexualliberala teorier. Freud talade om hur civilisationer länge hade styrt människan i en repressiv riktning och hur psykoanalysen kunde frigöra oss från den kristna puritanismen och dess negativa syn på sexualitet. Trots att gemene amerikan inte förstod den akademiska aspekten av psykoanalysen, så nådde drömanalysen och den undertryckta sexualitetens memetik ut i folkmassans medvetande.

Samtidigt lanserades två vetenskapliga antropologistudier om de ädla vildarna; en studie av Bronislaw Malinowski om kula-folkets frigjorda sexualitet på Trobriandöarna, Papua Nya Guinea, och den infamösa studien av Margaret Mead om hur sexuellt beteende var kulturellt betingat, där hon använde samoanernas påstått avslappnade attityd till sexualitet som ett slagträ i den amerikanska debatten. Hon illustrerade hur tillåtande och utopisk den samoanska kulturen var när det kom till sexualitet; hur de masturberade, ofta i grupp, vilket enligt hennes analyser gjorde dem mindre “neurotiska” än den västerländska människan, som hade levt under den förtryckande monogama institutionen under flera århundraden.

Samuel D. Schmalhausen var en judisk psykoanalytiker från New York som åtog sig att popularisera och försvara Freud genom att - med en avväpnande ton - argumentera för kvinnans frigörelse från mannen. Han skrev en bok, Why we Misbehave, där han menade att den moderna kvinnan som nu hade skapat sig ett ekonomiskt oberoende och en ökad rörlighet i samhället, inte längre behövde äktenskapet som en institution. Preventivmedel var framtiden, och sex skulle nu bli till en rekreationell syssla. De unga påstods vara “trötta på dubbelheten och den moraliska bluffen, äktenskapets falskhet” skulle istället omfamna det rekreationella sexet.

Den sexuella revolutionen hade redan lanserats med realpolitiska reformer i bolsjevikernas Ryssland där Alexandra Kollontaj erhöll fria tyglar över familjepolitiken. Världsligan för Sexuell Reform, skapat i Weimarrepubliken av Magnus Hirschfeld, var ett internationellt organ som inte bara skulle främja homosexualitet och utföra aborter, utan också användes för att motarbeta obscenitetslagstiftningen runt om i världen. Sexologen Norman Haire, också tillhörande världsligan, demonterade Storbritanniens obscenitetslagstiftning 1960 tillsammans med Michael Rubenstein och flyttade senare till Australien, för att även där gendomdriva sexualliberala reformer. Denna subversiva berättelse var en strömlinjeformad idé som endast kunde ske med hjälp av ett judiskt, internationellt nätverk.

I Bookleggers & Smuthounds identifierar Gertzman två motparter i mellankrigstidens New York. Där återfanns “pariakapitalisterna”, de pornografiska distributörerna av material som ansågs kunna skada nationens sedlighet, men där fanns också en katolsk, populistisk rörelse som kraftsamlade för att inte tappa kontrollen över nationens kulturella identitet. Lagen för obscenitet tillkom i mitten på 1800-talet, efter inbördeskriget, när soldater började cirkulera det som kallades för “franska postkort”, små bilder med pornografiska motiv. Anthony Comstock var en grosshandlare och en religiös, kristen fundamentalist och genom hans lobbyarbete så infördes lagen om obscenitet, även kallad Comstock Law, 1873, som gjorde det olagligt att skicka “obscent, oanständigt eller vällustigt material” genom det amerikanska postsystemet. Hans efterträdare var John S. Sumner.

Sumner var under 20 och 30-talet ledare för New York Society for the Suppression of Vice, en organisation som rekommenderade obscenitetsfall till åklagare och kartlade de bokhandlar och distributörer som sysslade med moraliskt tveksamt material. Han beskrev hur viktigt det var att försvara den “hundraprocentiga amerikanska moralens konsensus - en blandning av sexuell förlägenhet, patriotism och kristen vördnad” mot “migranten, bolsjeviken, det giriga rofferiet hos denna urbanit, den förkonstlade världsligheten och de dekadent intellektuella.”

Sumner var en tystlåten person och istället för att - till skillnad från den hetlevrade föregångaren Comstock – gorma uppläxande om hur sedligheten var i en nedåtgående spiral så observerade han försiktigt anarkisterna. Han slog disciplinerat till i räd efter räd och ansamlade stora mängder bevismaterial. Fallen gick ofta till domstol, till smutshandlarnas stora förtret.

Sumner antydde i en rapport till NYSSV att statistiken han hade insamlat kring de som distribuerade pornografi bör leda till att den federala regeringen “ser över ett totalt invandringsstopp till USA”. Han var definitivt medveten om den judiska inblandningen i pornografin, men då det var det en glödhet potatis i 30-talets New York, där judarna dominerade medierna, undvek han att lyfta frågan offentligt.

Han rapporterade hur de han arresterade “hade ett främmande utseende”, att de ofta var “mentalt defekta”, “exhibitionister”, “nattmänniskor” och att de var av en “ung, radikal, ateistisk och överutbildad klass, vars personliga skrifter, var de än hittades, indikerade ett omfattande förakt inför lagen och inför offentlighetens normer eller någon av de anständighetens krav som ställs i ett organiserat samhälle. De är bokstavligen anarkister.” Sumner blev inte sällan förlöjligad i medier, han kallades för en “sexpert”, “den ledande representanten för att nakenhet är oanständigt” med rubriker som “Vad är Sumners straff? Pojke frågar under syndighetsrättegång” och “Sumner kritiserad av rätten för att han hackar på den lilla människan!”. Det var snarare regel än undantag att medierna benämnde rättegångarna som bisarra snedsteg och när domen verkställdes attackerades både Sumner och de inblandade myndighetspersonerna i brutala hatkampanjer. När tredje riket, kort efter att de tagit makten, brände böcker i en stor kampanj mot snusket i Berlin så attackerades NYSSV i en omfattande mediastorm, eftersom deras logotyp porträtterar en anständigt klädd man som eldar upp osedlig litteratur.

Att judar var kraftigt överrepresenterade i arresteringar för distribution av obscena böcker och illustrationer dokumenterades av NYSSV. Andelen judar ökade kraftigt till följd av invandringsvågen från det ryska imperiet 1880 och under 1930-talet var omkring 4 av 5 av de som arresterades av judisk härkomst.

Några av de mer profilerade distributörerna för pornografi under 30-talet var namn såsom Earl Marks, Ben och David Rebhuhn, Solomon Malkin, Samuel och Max Roth, Alex Field, Henry Klein, Raymond Thomson, Al Picker, Joseph Seiffer, Max Gottschalk och David Moss. Det material som spreds var en blandning av handböcker i abort och preventivmedel, erotisk litteratur från tidigare revolutioner, rena sexillustrationer och politiska attacker med sexuell karaktär.

Esar Levine och Benjamin Rebhuhn var de främsta pionjärerna för distribution av pornografi genom postorder. De båda männen delade en gemensam syn på “orättvisor från de styrande” och hade “en drivkraft att förändra de repressiva konventionerna kring den sexuella moralen.” Inom den judiska diasporan var den pornografiska litteraturen inte en stigmabelagd syssla, smutshandlarna hyllades snarare för sin “chutzpah” och distributionen växte snabbt till att bli familjeföretag där även frugan och barnen delade på arbetsbördan. Benjamin bolagiserade Falstaff Press 1932, med sin fru, Anne, som ordförande och förlaget gjorde stor sak av att importera Iwan Blochs skrifter, den judiska sexologfadern från Berlin. Solomon Malkin, en medhjälpare till Levine och Rebhuhn, hade studerat under Hirschfeld och kunde hjälpa till med översättningen till engelska.

Samuel Roth, en bisexuell, judisk migrant från Östeuropa bosatte sig i Manhattan vid fyra års ålder och började som ungdom distribuera pornografi.

Roth hamnade flera gånger i fängelse, han var den som hela tiden flyttade overton-fönstret i vad för slags erotik som gick över gränsen. Han blev sedermera en slags huvudantagonist till Sumner. Förutom den kontroversiella självbiografin som Roth skrev efter en jesusuppenbarelse, som bekräftade stereotypen om judarnas förödande subversiva beteenden i väst - Jews Must Live - så var han även åtalad i det uppmärksammade rättsfallet Roth vs United States 1957, där det fastslogs att obscenitet inte föll under yttrandefrihetslagstiftningen. Men det var egentligen inte en vinst för de konservativa, då högsta domstolen var tvungen att ange obscenitet utfrån en snäv, hårdpornografisk defnition som senare kunde dekonstrueras i obscenitetsrättegångar, som när Al Goldstein åtalades.

Efterkrigets filmindustri & Sturman

I sin bok som sammanfattar porrindustrin, A History of X, listar Luke Ford de mest inflytelserika personerna i porrfilmindustrins begynnelse:

“De som drev Amerika till en mer liberal syn på sex var främst manliga icke-troende judar [...], Samuel Roth från rättsfallet i högsta domstolen 1957; Grove Press-förläggaren Barney Rosset; ägare av Olympia Press, Maurice Girodias, och hans fader, Jack Kahane, en förläggare från Paris och författare till många sexuellt explicita romaner; komikern Lenny Bruce; filmskaparna Russ Meyer, David Friedman, och Radley Metzger; den österrikiska psykiatrikern Wilhelm Reich; utgivaren av Screw-magasinet Al Goldstein; förläggaren av Eros magasin Ralph Ginzburg; Edward Mishkin; Jack Valenti, ordförande av Motion Picture Association of America; försvarsadvokaten Stanley Fleishman; Playboy Playmate och Hugh Hefners tidigare älskare Barbara Klein, även känd som Barbie Benton; Hefners sekreterare Bobbie Arnstein; filosofen Herbert Marcuse; psykologen Albert Ellis, författaren Philip Roth, William Styron, Norman Mailer; och Abe Fortas från högsta domstolen. De förfäktade den hundraåriga kronologin, beståendes av radikala judar som utmanade den styrande ordningen. De flesta prostituerade i de större bordellerna i västra USA var under 1800-talet alienerade judar, och även många av hallickarna och de som drev den vita slavhandeln. Trots att de utgjorde endast 2 procent av Amerikas befolkning så dominerade judarna pornografin. Många av de ledande manliga porrstjärnorna på 80-talet hade judiska föräldrar och ledande judiska pornografer var Wesley Emerson, Paul Fishbein, Lenny Friedlander, Paul Norman, Bobby Hollander, Rubin Gottesman, Hank Weinstein, Fred Hirsch och hans barn Steve och Marjorie, Steve Orenstein, Thordre Rothstein och Reuben Sturman.” Berättelsen om Reuben Sturman är värd att fördjupa sig i.

Född 1924, Reuben Sturman växte upp i östra Cleveland, Ohio, den äldsta sonen i en östjudisk invandrarfamilj som då ägde en blygsam mataffär. Efter andra världskriget bilade han runt i Cleveland och sålde serier till olika godisaffärer. Hans företag växte till ett storskaligt seriehus som distribuerade i åtta olika städer. Efter ett förslag från en anställd så började han ta in sexmagasin och snusklitteratur. Dessa sålde 20 gånger så bra som serieböckerna, varvid han tog in allt publicerat snusk han kunde hitta. Han kom sedermera till att själv producera “nakenmagasin” och var under slutet på sextiotalet den främsta distributören för pornografiska vuxentidningar i USA. När polisen i Detroit slog ned på ett av hans varuhus och konfiskerade 20,000 av hans nudistmagasin så stämde han själv polismyndigheten på 200,000 dollar i skadestånd. Detta blev ett genomgående tema för hur han hanterade repressionen från myndigheter i framtiden.

Reuben expanderade sitt varuhus och ägde under mitten på 70-talet över 200 olika bokhandlar för så kallade vuxenmagasin, som fick material levererat av hans regionala distributörer med rekorderliga namn - såsom Royal News i Detroit, Noble News i Baltimore och Sovereign News i Cleveland. Han kontrollerade General Video of America, som var den största distributören för pornografiskt material på kassett. Trots att han inte är lika känd som Playboys Hugh Hefner, Hustler’s Larry Flynt eller Penthouses Bob Guccione så utövade Sturman ett långt mycket större inflytande. En konkurrent ondgjorde sig över hur Sturman inte bara kontrollerade porrindustrin, utan att han var den.

Sturman var även en ledande maffiafigur Cleveland, involverad i Gambino-familjen och fick beskydd från den högsta ledningen i “Kosher Nostra”, vars makt han flitigt använde sig av för att konkurrera ut andra distributörer. Han utmålades som en rättskämpe för det fria ordet, och hans rättegångar var instrumentala för att krossa den kvarvarande obscenitetslagstiftningen och introducera hårdpornografin i USA. Varje gång han vann ett rättsfall så ökade makten han hade över den amerikanska porrindustrin. Under denna tidsepok var det J. Edgar Hoover som stod som huvudmotståndare till pornografin. Han vägledde sina agenter till att kartlägga och samla in snusk till huvudkvarteret i D.C. där FBI hade ett omfattande arkiv, förmodligen det största i världen. Sturman populariserade “peepshow”- konceptet vilket även det drog in stora mängder pengar.

Hans porrimperium var så pass dominerande att han började expandera utanför rikets gränser, bland annat i Kanada. Där lyckades han ta över en övergiven verksamhet, som den förra porrkungen McAuslane hade lämnat när han flydde landet till följd av ett domslut. Sturman var mer klipsk än föregångaren och såg att tiden inte var inne för hårdporren i Kanada – sexologerna hade inte luckrat upp moralen i samma utsträckning som i USA. Han nöjde sig till en början med att sälja erotik och sexleksaker under sitt märkesföretag “Doc Johnson”. Sturman hade även omfattande samarbeten med europeiska porrfilmsdistributörer och han startade bolaget Intex Nederland tillsammans med en holländsk partner som blev västeuropas största distributör för hårdpornografi. På västkusten hade han även ett intimt samarbete med Ralph Ginzburgs Eros Publishing Company i Los Angeles.

För att inte falla offer för lagens långa arm så använde sig Sturman av ett tjugotal alias och vägrade konsekvent att tala med medier. Han bytte hela tiden skepnad, ibland lät han skägget växa ut, ibland en mustasch, ibland hade han glasögon, ibland inte. Han maskerade sig under rättegångarna och vann samtliga obscenitetsfall riktade mot sig med hjälp av sina duktiga advokater, men när han 1989 under en rättegång försökte muta en jurymedlem så dömdes han för utpressning, vilket lade till 19 extra år på den tioåriga domen för skatteflykt. Det kom även fram i rätten att hans underhuggare hade planterat bilbomber i skrämselsyfte, mot konkurrerande verksamheter som inte betalade maffiapengarna. Han dog i det federala fängelset i Lexington, Kentucky 1997. Hans son, David Sturman, kom att äga en välkänd pornografisk studio under 2000-talet som hette Sin City.

Men precis som i den övriga organiserade maffiaverksamheten så existerade det en italiensk och irländsk - till synes alienerad, ateistisk minoritet - som konkurrerade i den judiska undervärlden. Ett exempel på en inflytelserik person inom pornografins värld var Harry Mohney, troligtvis av irländsk härkomst - han gick dock under smeknamnet Harry Klein och var djupt involverad i den judiska maffian. Mohney startade sin entreprenad genom att sälja biljetter till pornografiska drive-in filmer i Michigan i slutet på 60-talet och utökade den senare till att själv producera film. Han lever än idag och äger en stor strippklubbskedja med namnet Deja Vu. I New York styrde Robert DiBernardo porrflödet genom nio olika prominenta företag, det mest framstående av dem hette Star News. Hans huvudpartner var den ökände porrfilmsproducenten Theodore Rothstein. Tillsammans kontrollerade de New Yorks smutshandel genom en omfattande distribution av böcker, filmer och peepshower.

Den politiska vänsterrörelsen stödde aktivt pornografin under den sexuella revolutionen då den subverterade medelklassens moral. William Rotsler, som var en framträdande pornografisk filmregissör under 70-talet beskriver: “Att förneka sex är att förneka livet. Att förneka konsten är att utarma dig själv, att förneka vällusten och tillväxten. Att acceptera sexet, sammanfogat med konst är att växa som människa, att vara positiv istället för att vara negativ. Erotisk film... exponerar oss för vårt inre med ett ökat konstnärskap... kanske är det den katalysator som får oss att slå oss fria, som en kultur, från århundraden av förskräcklig repression.”

“Sex är den delen av mänskligheten som är naturligt subversiv till samhällets regler och förordningar, och pornografin är en hyllning till den subversiva delen av sex,” menade Dr. Martin Blindner, en psykiatriker som representerade flera regissörer under obscenitetsrättegångarna. “Pornografi svirar i sexets avsiktliga subversiva permutationer. Det visar upp sex under en konvention eller i ett skolrum, i de mest otänkbara miljöerna. Vi har alla fantasier om vår engelskalärare i niondeklassen, och i pornografins värld kan du undergräva hennes värdighet.”

Att pornografi var relaterad till sexologernas strävan inom de vetenskapliga fälten kan exemplifieras med en anekdot från en episod då Richard Pacheco beskriver hur han under en provinspelning kom med Wilhelm Reichs bok, “Sexual Revolution” under armen, och skrek ut bokens huvudprinciper: arbete, kärlek och sex – inför åhörarna. Han fick inte jobbet, men när han några år senare provfilmade än en gång så gjorde han det under samma dag som han sökte till Hebrew Union Seminary för att bli rabbin. Det fanns ingen konflikt mellan den liberala, judiska tron i New York och pornografin. Pacheco är långt ifrån det enda exemplet. Naomi Russell (född som Naomi Devash Dechter), en känd kvinnlig porrstärna, hade en rabbin som far, som inte verkade se hennes karriärval som kontroversiellt.

Steven Hirsch var den jude som kom att dominera den etablerade porrindustrin under 90-talet med företaget Vivid Entertainment. Paul Fishbein, som startade Adult Video News beskriver hur Hirsch “ensam ansvarade för att ta pornografin in i det accepterade rummet.” Hirsch kom också från Cleveland och hans far, Fred Hirsch, var en nära vän och arbetskamrat till Sturman. Tillsammans fostrade de Steven till att bli ett underbarn för pornografisk kapitalism. Hans marknadsföringsidé var att skapa en medialt exklusiv image åt porrstjärnorna, som till och med kunde matcha Hollywoods primadonnor. Det mest kända exemplet var (konvertiten) Jenna Jameson. Hirsch filmer var påkostade och den flotta packeteringen, som sammanföll med lanseringen av VCR-kassetten, gjorde hans strävan till ett lukrativt åtagande.  

I takt med att pornografin flyttade till internet under 2000-talet så förlorade den etablerade porrindustrin sitt tidigare monopol. Men även inom den reklambaserade pornografin så dominerade de judiska profitörerna. Investeraren Fabian Thylmann, från Düsseldorf, etablerade företaget Manwin och köpte 2010 upp gratis-porrsajter såsom Pornhub, Youporn och Redtube, som han tre år senare sålde till David Marmorstein och Feras Antoon, som bytte namn på företaget till MindGeek. De har än idag näst intill en monopolställning inom den internetbaserade pornografin.

En annan inflytelserik porrfilmsentreprenör under det senaste decenniet har varit den franskjudiske regissören Greg Lansky, även kallad porrens Spielberg. Han etablerade Vixen Media Group under 2014 och har genom varumärkena Tushy, Vixen och det ökända Blacked marknadsfört sig inom en exklusiv men fortfarande hårdpornografisk nisch. Han berättar i intervjuer hur hans framgång hör ihop med en aktiv, vardaglig närvaro på sociala medier och en dialog med “fansen”. Han “gör inte porrfilmer, utan skapar konst”. Porrstjärnor är i Greg Lanskys värld performancekonstnärer. De ska känna hur de kämpar för en social förändring medan de fotograferas i parapazziliknande vinklar, skålandes med champagneglas, runt-åkandes i inoljade, bikiniklädda kroppar på yacht-båtar i Dubai. Greg Lansky sålde porrimperiet i januari 2020 för att fokusera på marijuanaförsäljning.

Varför var då judar så pass involverade i skapandet av den moderna pornografin? Gertzman försöker ge ett svar när han, enligt den etablerade, ursäktande förklaringsmodellen beskriver hur de judiska bosättarna kände sig mest bekväma inom yrken som fastighetsförsäljning, langning, och butikshandel, där de kunde agera mellanhänder. Detta var naturliga yrken för judar då de historiskt sett har varit förbjudna inom andra yrkessfärer. Han tar även upp villigheten att agera inom tabubelagda miljöer, och menar att det har att göra med judarnas karaktärsdrag, deras chutzpah – en slags självsäker fräckhet som ofta används i en positiv bemärkelse inom den judiska gemenskapen. Ett annat begrepp, takhlis, använder han för att beskriva judarnas överlägsna uthållighet och resultatinriktan, att lämna sitt öde till Moses, till Gud, vilket han menar hjälpte judarna överkomma den förtryckande obscenitetslagstiftningen.

Rabbi Dresner förklarar i sin bok, Can Families Survive in Pagan America?, judarnas suktande efter den amerikanska drömmen:

“Efter att ha varit inburade i ghettots fängelse i århundraden så drog judarna sig till den frihet västerlandet hade att erbjuda, där de drack deras kultur, smakade deras vällust och åtnjöt makten. De krävde medborgarskap och i sin iver att bli accepterade av majoriteten så offrade de sitt jag, sin historia, sin tro, sitt levnadssätt och sin “identitet” för att stigmatiseringen av deras utstötthet skulle utplånas.”

E Michael Jones försöker i Rabbi Dresners Dilemma reda ut det faktum att Torahn kommenderar judarna till att vara en helig nation, ett prästkast – en religion som tydligt fördömer pornografi i teorin men i praktiken gör judaismen till ett destruktivt, antikristet vapen, där värdbefolkningens moral subverteras. Han beskriver hur Sabbetai Zevi, den falska kabbalistiska profeten som levde i mitten på 1600-talet, tog judarna i en mer revolutionär, sexuellt liberal riktning. Sabbatianismen blev populär i USA och ersatte den mer traditionalistiska judendomen som följde Moses lag.

Att pornografi inte är en frigörande, utilitaristisk kraft markerar han med det numera välkända exemplet i Palestina när Israelerna tog över tre TV-stationer, Al-Watan - Ammwaj och Al-Sharaq - i Ramallah den 30 mars 2002. Istället för att helt enkelt stänga ned kanalerna så började de sända pornografi. Tillsammans med utegångsförbutet och prickskyttar på taket så fanns det inte längre så mycket att göra annat än att slå på TVn. I och med att det handlar om två krigande nationer så blir det tydligt att porren inte var en gåva till det palestinska folket, utan kanske snarare ett verktyg för att demoralisera dem och främja den nyliberala ideologin.

Men dessa exempel är kanske lite överflödiga. Al Goldstein, den judiske konungen av chutzpah, uttryckte kärnan i det hela. När Luke Ford intervjuade Goldstein under California Northridges första årliga pornografikonferens så börjar Ford och Bruce David tala om Fords egna teorier om varför judar är så prominenta inom pornografin. Goldstein avbryter konversationen med att tvärt säga: “Den enda anledningen till att judar är involverade i pornografi är för att vi tycker att Jesus suger. Katolicism suger. Vi tror inte på auktoritarianism.”

 

D.E